There's this taste in my mouth that just won't go away

I ett sovrum på Kungsholmen 02.30; efteråt ligger jag på rygg i sängen och tänder en cigarett. Han kysser min mage och reciterar någon text. Jag pratar om fåglar, är trött, full och överspelad men han stirrar in mina ögon och formar sin mun som om det här vore något speciellt. Jag känner inte honom, men väl igen den blicken. Den kommer alltid från samma sorts människor. De som desperat letar efter någonting att hålla i.

Jag vänder ryggen mot honom. Han tar tag i mig och frågar om han sagt något dumt. Sedan ändrar han tonläge, frågar med istappar i rösten om jag är klar med honom nu. Jag drar hans arm runt min midja, känner hur hans nakna kropp kryper tätt intill min. Han kysser min skuldra. Jag blundar men den där blicken har dröjt sig kvar på min näthinna. Jag tittar upp på fotografierna som täcker väggarna och undrar vad det är jag håller på med.

Jag vaknar tidigt. Hans smala kropp sträcker sig efter en burk antidepressiva. De rasslar ut i hans händer. Jag är inte förvånad. Han tittar på mig med en konstig blick. Jag ligger tyst. Sår på hans bleka hud. Vi kryper ihop som skadeskjutna skator. Han går upp, jag får en kopp kaffe i Stig Lindberg-porslin. Han klär på sig; går från sårig, tanig tonårspojke till gänglig man på en och en halv minut. Mina tankar svävar till någon annan. Han sätter sig bredvid mig och tänder en av mina cigaretter. Drar in röken djupt och ser på mig. Leker martyr; jag kan den här leken också. Han smeker min kind med sin lediga hand. Jag ser på honom och säger att vi skulle vara dåliga för varandra. Han blåser ut och ser besviken ut. Säger att han inte vill att jag ska gå. Jag låter honom dra av mig täcket. Tänker att jag ska åka hem sen.