att hantera det

Hela staden droppar och det är farligt att gå på gatorna. Istapparna är som meterlängder av spjut och hänger som hot i klasar från taken. Jag har lugnat ner mig och är ute fyra nätter i rad. Sover ett par timmar och går till jobbet. Skriver saker. Stirrar på datorskärmar. Dagarna kryper fram och tunnelbanan är full av poliser. Han hör inte av sig. Jag är inte förvånad. Jag försöker intala mig själv att jag inte bryr mig. Andra hör av sig. Jag blir förvånad. Jag bryr mig inte. Någon vill träffa mig på lördagen. Jag säger att jag ska vara hemma. Klockan tio är jag ombytt och gatorna är hala. I baren dansar människor. Jag letar efter någon som inte är där. Jag är inte förvånad. Jag vet inte riktigt vad jag håller på med. Jag sover fjorton timmar i sträck. När jag vaknar är det mörkt ute och jag är ensam. Det är skönt, tror jag. Jag dricker en kopp kaffe framför datorn. Klickar upp en bild. Läser You are not lost. You are here.