There's this taste in my mouth that just won't go away

I mörkret framför scenen känner jag tårarna i ögonen för sångerna handlar om något annat än den man som tog min hand redan när sångerskan sjöng den första versen. Han står bakom mig nu; slingrad runt min kropp och ibland lyfter han upp mig från golvet för att jag ska se scenen bättre. Sångerskan ser på mig då och ler, och jag gör mitt bästa för att le tillbaka, med en arm om hans nacke.

Jag hade aldrig sett honom innan han lutade sig igenom folkmassan och drog mig till sig, och han ser inte mitt nihilistiska ansiktsuttryck för han kysser mig i nacken som någon som älskar fördärvat, och jag kan inte hjälpa att låtsas att det är någon annans läppar mot min hud, någon annans hand mot mitt bröst, och jag blundar och lyssnar på orden och är någon annanstans.

När konserten är slut frigör jag mig. Alla mina vänner har gått och jag försöker komma på en anledning att kunna lämna honom där ensam; irrar förvirrat med blicken tills han fångar den och ler. Jag stannar upp och ser att han har bruna ögon. Bruna, snälla ögon som får någonting att vila inuti så jag frågar om han tycker om vin och han bjuder och när jag frågar vad han heter svarar han med namnet som tillhör den jag låtsades att han var en halvtimme innan.

Fem timmar senare sover han bredvid mig och jag stirrar på honom; minns någon med samma namn som låg precis där och andades på samma sätt,

och mitt bröst fladdrar till när han i sömnen vänder ryggen mot mig och jag vet inte hur jag kommer reagera om han om tre timmar väljer att resa sig upp och bara gå;

en spöklik känsla av återupprepning.

Han vaknar klockan åtta och vänder sig mot mig, och jag ser hur han försöker samordna vad han gjorde igår kväll tills han får syn på mina ögon; då ler han och flyttar alldeles intill; lägger sin arm runt min midja, drar av mig täcket och låter sina ögon vandra i takt med sin hand över min kropp. Han kysser mig och sedan säger han att han aldrig vill lämna det här rummet, och jag kommer på mig själv med att tänka att det är så här allting borde vara;

ha varit.