and it cuts your life / like a broken knife

[1]

Jag står i blekrosa och röda läppar på trägolv i klackar och musiken dunkar och jag känner hur det virvlar inuti mig och vet att det inte bara är alkoholen, säger ändå att nej, jag kan inte dricka nu; känner hur det klappar i bröstet, har känt den här känslan många gånger förut och det förvånar mig att jag kan kontrollera den nu. Jag går in på toaletten och spolar händerna under kallt vatten, lutar pannan mot kaklet, andas i mönster och går ut igen och en timme senare stänger det och jag flyger plötsligt fram och vi går vidare och någon kommer fram till mig och undrar vad som är fel på engelska och jag vet att det flyger i mina ögon; skakar på huvudet och ler och säger I'm fine.

[2]

Klockan är kanske fem och det väntar tre stycken utanför min port och jag betalar taxin och hon hoppar ut och jag himlar med ögonen mot chauffören och släpper in alla. Jag korkar upp en ny vinflaska och någon sätter på musik och jag släpper ut håret och allt blir dimmigt.

[3]

Jag finner mig själv halvliggandes i min soffa med någon i mitt knä. Mina fingrar flätar hans hår. Han blundar. Någon har satt på Teardrops.

[4]

Min hjärna noterar hur han frågar om vi ska gå upp och lägga oss.

Han kysser mig. Jag vet inte riktigt vad han heter. Vi går upp och lägger oss.

[5]

Min hjärna och lägenhet är ett kaos när jag vaknar. Jag känner hans lukt i lakanen, han har gått. Jag klär på mig och äter frukost ute. Han kommer förbi. Vi säger hej och pratar lite och jag tar på mina solglasögon. Han och de andra går.

[6]

Jag går hem och tittar upp i taket. Skrattar till ibland. En vän ropar från gatan. Han har en flaska vin och häller upp ett glas till mig när han kommit in. Jag dricker men klarar bara av ett glas. Jag somnar nästan i soffan och han går.

[7]

Det blir måndag. Jag går till jobbet. Jag tänker; det här har inte varit ett ensamt år. Men det finns bara två jag tänker på. De har samma namn. De har båda lämnat mig.

[8]

När jag var liten var min mamma orolig för mig. Jag minns stunden hon började förstå. På ett utvecklingssamtal i trean när min lärarinna sa Hon är inte ensam. Hon är med sig själv.

Det är pretentiöst.

Det stämmer.