*
... kommer du ihåg förra sommaren? Tänker du på den ibland, så som jag gör under nätterna som är så varma att sömnen aldrig lyckas ta över? Minns du den här tiden förra året, då vi levde bredvid varandra, i samma stad? Det verkar vara allt vi har kvar nu. Tänker du på mig ibland fastän vi inte talar med varandra längre? Har du någon aning om att jag fortfarande tänker på dig?
Jag spelar ut vår relation till nya scenarion varje natt, men vi slutar alltid på samma plats ändå. Jag har inte fantasi nog för att lyckas skapa oss en gemensam framtid.
Jag kan inte sova.
Släppa taget.
... kommer du ihåg förra sommaren?
När vi tittade framåt och allt vi såg var klippor. Hur du tog min hand och lyfte upp min haka med ditt pekfinger; log och hjälpte mig upp till första avsatsen. Hur vi klättrade och höll blicken fäst mot någonting där borta, mot en dag då klättrandet var över. Som om vi plötsligt skulle befinna oss på samma nivå, bara vi tog oss framåt. Och vi tog oss framåt; mycket på egen hand, ibland tillsammans. Ibland lyfte du mig, men jag hade aldrig riktigt styrkan för att orka bära dig. Ibland blev du trött på mig och släppte taget.
Minns du de där kvällarna när vi vilade? När vi satte oss medan solen gick ner och jag lutade mitt huvud mot din axel. Jag minns fortfarande hur din hals luktade. Jag minns fortfarande hur jag kunde se i din blick att vi kanske snart var framme.
... kommer du ihåg förra sommaren?
När terrängen började slätas ut och lungorna och hjärnan kommit ikapp. När vi låg där nakna bredvid varandra, så nära slutet på kampen. När du blev så arg för att vi kommit i otakt plötsligt. När du grät för att jag plötsligt kommit tre steg framför dig.
Kommer du ihåg förra sommaren? När vi stod där med slättlandet framför oss bara för att inse att allt vi hade var berg. När vi förstod att den enda vägen vi kunde gå tillsammans var bakåt.
*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar