There's this taste in my mouth that just won't go away

Jag mår illa ofta.

Dagarna liksom flyter ihop,

som om jag inte längre visste vart gränserna gick.

Jag kommer på mig själv med att han lämnat mig,

och jag vet inte vad som är värst;

att han gjort ett aktivt val att inte höra av sig,

eller att han var den första på fem år som jag faktiskt tyckte om,

utan ambivalens.

Att jag i några veckor lät mig själv tro att han var en enkel kärlek

när han uppenbarligen inte hade någon kärlek alls.

Förhoppningar:

Jag tror de är till för någon annan än mig.